2012-05-28

Remissvar - Borås 2025

“Sustainable development is development that meets the needs of the present
without compromising the ability of  future generations to meet their own needs.
It contains within it two key concepts: the concept of “needs” in particular the

essential needs of the world’s poor, to which overriding priority should be given;
and the idea of limitations imposed by the state of technology and social
organization on the environment’s ability to meed present and future needs.”
(WCED 1987)

Hållbar Utveckling - Visionen om ett hållbart Borås 2025

Under 2011 initierade Borås Stad ett visionsarbete som skulle leda fram till en bild hur ett hållbart Borås skulle kunna se ut 2025. Visionen är tänkt att fungera som en målbild för alla kommunens verksamheter men även vara en ledstjärna för det civila samhället och näringslivet i Borås. Visionen och dess underliggande strategier kan ses som en strategisk alians mellan politiker, tjänstemän, näringsliv och allmänhetens som får stadens aktörer att jobba åt samma håll: mot ett långsiktigt hållbart Borås. Det långsiktiga hållbara Borås syftar även till att bidra till en långsiktig hållbarhet på det globala planet. Borås Stad är sammankopplad med resten av världen: både i termer av behovet av resurser samt kulturella och bio-geologiska flöden. Det är därför avgörande att visionen har den legitimitet som krävs; delaktighet och inflytande från samhällsaktörerna är legitimitetsskapande och avgörande ifall visionen bär på en förändringskraft. Visionen behöver möta Boråsarnas samlade sociala, kulturella, ekonomiska och resursmässiga behov för framtiden samtidigt som visionen och strategierna skall vara förankrade i en hållbarhetsdiskurs. Givet de hållbarhetsutmaningar Borås står inför behövs en kraftfull vision om ett annorlunda Borås presenteras. Annars stannar visionen till att enbart bli en vision utan att ta hänsyn till de utmaningar och målkonflikter som hållbar utveckling i praktiken innebär. Detta vore mycket olyckligt då den samlade politiska intentionen med visionsarbetet var att skapa en vision om ett hållbart Borås.
På det abstrakta planet handlar en hållbar utveckling om att definiera vad som skall vara hållbart i längden och vad som skall utvecklas i samhället. Den klassiska definitionen av hållbar utveckling handlar om att försöka angripa vad som skall utvecklas respektive göras hållbar genom en uppdelning av frågekomplexet i tre eller flera delar. Det vanligaste uppdelningen sker i en ekonomisk, en social/kulturell och en ekologisk dimension. Dimensionerna är ömsesidigt beroende och sammankopplade. Ett annat perspektiv lyfter fram hållbar utveckling som en ständigt pågående läroprocess som handlar om att möta en föränderlig omvärld och de socioekonomiska utmaningar som uppstår i våra samhällen.
Världsbanken definierar utvecklingen av det sociala dimensionen i samhället som målet med hållbarhetsdiskursen: alltså välfungerande samhällen där människornas och de kommande generationernas andliga, kulturella, sociala och grundläggande materiella behov tillfredsställs över tid. Världbanken menar vidare att den ekologiska dimensionen är ramen för denna sociala utveckling; det krävs alltså att den ekologiska dimensionen skall vara långsiktig hållbar för att kunna uppräthålla våra samhällens funktion nu och i framtiden. Lite förenklat handlar det ekologiska hållbarheten om att våra ekosystem skall kunna producera de resurser, tjänster och råvaror som våra samhällen behöver för att kunna överleva och må bra nu och i framtiden. Det handlar också om att minska den negativa påverkan på naturen och människornas hälsa.
Den ekonomiska dimensionen är medlet för att utveckla samhället sociokulturellt samtidigt som ekosystemen och resursbasen skall hålla över tid och inte överexploateras. Översatt till det ekonomiska språket handlar det om att hushålla med naturkapitalet som mark, luft, ekosystemstjänster, vatten samt ändliga och förnyelsebara naturresurser över tid samtidigt som den långsiktiga ekonomiska produktionen av tjänster och produkter som bidrar till den sociala dimensionen upprätthålls. Man kan också definiera de hållbarhetsdimensionerna ur ett ekonomiskt perspektiv översatt till kapitaltermer: det handlar om att utveckla det sociala kapitalet samt humankapitalet men samtidigt hushålla med naturkapitalet och det tillverkade kapitalet (de skall “hålla” över tid).

Social hållbarhet
Den sociokulturella dimensionen i hållbarhetsdiskursen syftar till att upprätthålla levbara samhällen nu och i framtiden. Det är viktigt att stadens arbete för att konkretisera visionen om ett hållbart Borås 2025 är forskningsbaserad och följer de nyckeltal och mått som de senaste decenniers hållbarhetsforskning lyft fram (se Dempsey et al. 2009; Littig & Greissler 2005). Detta innebär även stora revideringar av välfärdsbokslutet i Borås och framtagandet av nya mål och nyckeltal för verksamheter och den kommunala budgeten. Det är vanligt med uppdelning av den sociala dimensionen i tre delar: (1) social rättvisa och möjligheter; (2) livskvalitet samt (3) hållbara samhällen (“sustainability of Community”).
Den (1) sociala rättvisan handlar om tillgången och tillgängligheten av olika typer av resurser i samhället samt om att utjämna de barriärer som bidrar till ojämna individuella förutsättningar för åtkomst av resurser. Den definitionen harmoniserar även med Brundtlands ursprungsdefinition av hållbarhet som lyfter fram den sociala rättvisan mellan generationer som en viktig hållpelare. Det handlar alltså om hur resurser tilldelas och distribueras i samhället idag och hur resurser bevaras för de kommande generationerna. Det handlar inte enbart och naturresurser eller ekonomiska resurser, utan även konkreta samhällsresurser som grönområden, offentliga utrymmen, skola, vård, omsorg, affärer, bostäder, lokaler för företag och organisationer, mark för företagsetableringar, fritids- och sportfaciliteter, infrastruktur, finansiella och offentliga institutioner och så vidare (ibid).
Dimensionen som handlar om (2) livskvalitet berör individuella premisser som (i) inkomst; (ii) relativ fattigdom; (iii) arbetslöshet; (iv) utbildningsnivå; (v) hushållets förutsättningar; (vi) psykisk och fysisk hälsa; (vii) trygghet och säkerhet samt (iix) subjektivt välbefinnande. Dessa faktorer skapar förutsättningar för individen att kunna förverkliga sina drömmar och sin vardag.
Dimensionen (3) Hållbara samhällen syftar till att bena ut hur samhällen fungerar i realiteten och är samtidigt ett mått på det sociala och kulturella kapitalet i samhället. Det handlar om (i) hur sociala nätverk och social interaktion fungerar i praktiken; (ii) i hur stor grad samhällsaktörerna är delaktiga och har inflytande över stadens utveckling; (iii) hur stabilt lokalsamhället är; (iv) tillit människor emellan samt till de demokratiska institutionerna; (v) stolthet och en “känsla för platsen” där man bor och verkar; samt reell (vi) säkerhet och känsla av trygghet. (för en djupare genomgång och problematisering av respektive undergrupp se Dempsey et al. 2009).
Det är de uppräknade faktorerna (och många fler) som skall utvecklas i hållbarhetsarbetet inom ramen för den ekologiska dimensionen och inom ramen för en global social rättvisa (WCED, 1987). Direkt uttryck: att skapa “lokal hållbarhet” utan det globala- och/eller framtidsperspektivet är inte att bidra till en hållbar utveckling. Detta kräver också en medvetenhet om hur stadens och medborgarnas aktiviteter som boende; varu- och tjänsteproduktion; mobilitet; konsumtion; råvaror och energi påverkar människor, djur och natur i andra länder och de framtida generationerna.


Social hållbarhet - nuläge och frågeställningar
Frågeställningar som konkretiseringsarbetet utifrån visionen bör ställa sig utifrån en nulägesanalys: vilka fysiska, sociala och ekonomiska barriärer hindrar den (1) sociala rättvisan, (2) livskvaliteten och (3) hållbara samhällen och i förlängningen den levbara staden? Hur distribueras och fördelas resurserna och hur den faktiska tillgängligheten gestaltas givet hur folk lever, arbetar och var de bor? Vilka barriärer skapar segregation och utanförskap och hur skall man kunna överbrygga dessa genom aktiva policybeslut och fysisk bebyggelse? Vilket inflytande har människor både unga och gamla över sin tillvaro och hur staden gestaltas, utvecklas och styrs? Hur stor är graden av alienation kontra hur välfungerande är de sociala nätverken? Hur ser möjligheterna för sociala interaktioner i samhället ut och vilka fysiska, sociala och/eller ekonomiska barriärer går att överbrygga för att bidra till fler möten, nätverk och interaktion? Det handlar inte minst om att definiera det sociala och kulturella kapitalet i utifrån en nulägesbeskrivning och etablera metoder och insatser för att öka det kapitalet ur ett hållbarhetsperspektiv. Hur ser folkhälsan ut? Hur ser utbildningsnivån ut? Hur trivs människor i respektive stadsdel? Är Boråsarna rädda och otrygga och i sådan fall varför? Hur stor är samhällets negativa påverkan på miljö, klimatet och naturen? Bidrar Boråsarnas livsstil och den offentliga sektorns efterfrågan till överexploatering av både förnyelsebara och ändliga naturresurser? Hur påverkar våra kulturella normer och ekonomiska incitament den ekologiska problemkomplexet?
Världbanken har definierat “governance” som interaktion mellan formella institutioner och civilsamhället. Governance är både en del i hållbar utveckling men också som ett sätt att nå hållbar utveckling (“good governance”). Frågan uppstår hur vi skapar fungerande institutioner som kan svara på de olika hållbarhetsutmaningar som vi står inför samtidigt som stabilitet och kontinuitet garanteras över politiska mandatperioder och trender?  Se även tabellen (från Dempsey et al. 2009) nedan för faktorer som påverar den “urbana sociala hållbarheten” och som borde vara givna analysfaktorer när man jobbar med hållbar stadsplanering.

Ekologisk hållbar utveckling
Ur ett hållbarhetsperspektiv handlar det om att de ekologiska systemen skall hålla över tid. Distinktionen mellan ekologisk hållbar utveckling och ekologisk hållbarhet är viktig. Ekologisk hållbar utveckling handlar om att nå en ekologisk hållbarhet samtidigt som samhällets behov tillgodoses nu och i framtiden.
Ekologisk hållbarhet handlar om att ekosystemstjänster skall kunna producera det våra samhällen behöver för att överleva och må bra nu och i framtiden. Ekosystemtjänsterna kan delas upp i ett antal undergrupper: (1) understödjande system som är grundläggande för allt liv som exempelvis primärproduktion, fröspridning, närings- och vattencykler; (2) Reglerande system som kan handla om pollinering, skadedjurkontroll, predation, jordbildning, klimatreglering, luft- och vattenrening; (3) kulturella system bidrar till estetiska och kulturella värden; samt (4) Tillgodoseende system som producerar mat, energi, råvaror, mineraler, fibrer, medicin och andra nyttigheter som kommer våra samhällen till gagn.
Översatt i ekonomitermer handlar det om att leva på naturkapitalets ränta för de resurser som inte går att substituera genom alternativa resurser (tillverkad kapital) eller teknologiska landvinninga. Givet detta skall uttaget från naturen understiga vad naturen kan producera; vidare skall utsläppen från våra samhällen vara mindre än naturen kan ta hand om (Harris 2003; Daly 1994).

Ekologisk hållbar utveckling - nuläge och frågeställningar
En viktig frågeställning är hur mycket och på vilket sätt kan medborgare, näringsliv, den offentliga sektorn och frivilligorganisationer kan bidra till att uppnå en ekologisk hållbar utveckling lokalt, regionalt och globalt. För att kunna angripa den frågan måste vi veta hur stor är materia- och energigenomströmningen (samhällsmetabolismen) genom boråssamhället idag i förhållande till andra städer i världen? Hur energi- och resurseffektiva är våra offentliga byggnader? Hur effektivt tas samhällets avfall hand om? Hur påverkar våra verksamheter, konsumtion och transporter luft, vatten, närmiljö och mark? Hur påverkar den befintliga markanvändningen och stadsutglesningen ekosystemtjänster och den biologiska infrastrukturen? Hur hållbara är våra försörjningsystem? Hur stor är genomsnittsboråsarens ekologiska fotavtryck? Vilken negativ påverkan finns det på lokala ekosystemtjänster och den biologiska mångfalden?
Det är också fullt möjligt att även utveckla den ekologiska dimensionen: exempelvis är den biologiska mångfalden i Sverige starkt knuten till mänsklig hävd genom exempelvis slåtter och öppna kulturlandskap. Detta är dessvärre ett perspektiv som sällan framkommer i hållbarhetsdiskussionen.

Ekonomisk hållbar utveckling
Redan Brundtland-rapporten slog fast att ekonomin skall stå i samhällets tjänst för att producera de varor och tjänster som tillgodoser våra och de framtida generationernas grundläggande behov (WCED, 1987) som mat, kläder, boende, transportation, hälsa, utbildning och så vidare (Harris 2003:2ff). Ett annat perspektiv handlar om att ekonomin - eller den hållbara ekonomin - syftar till att hushålla med knappa kapitalresurser som naturkapital, humankapital och tillverkad kapital på lång sikt. Vissa delar av kapitalet är utbytbara (“substituerbara”) medan andra typer av naturresurser (exempelvis ekosystemstjänster eller vatten) är svårersätteliga eller omöjliga att byta ut mot andra kapitalformer (även kallat för kritisk naturkapital) (Daly 1994:25). Ekonomin är medlet för den sociala hållbarheten samtidigt som de långsiktiga ekonomiska produktionssystemen och den ekonomiska stabiliteten är beroende av fungerande ekosystem och fungerande sociala strukturer.

Ekonomisk hållbar utveckling - nuläge och frågeställningar
En viktig frågeställning är hur mycket och på vilket sätt kan det ekonomiska systemet ställas om till att bidra till en social hållbar utveckling inom ramen för de ekologiska begränsningarna. För att kunna svara på den frågan måste vi veta hur det ekonomiska systemet konstitueras i Borås. Vi måste vidare veta hur ekonomin används genom investeringar, subventioner, skatter och styrmedel och så vidare för att uppnå målet om den sociala utvecklingen i staden och globalt. Vi måste fundera på hur ekonomin kan stimulera till teknikutveckling (tillverkad kapital) och innovationer (humankapital) som bidrar positivt till den ekologiska hållbarheten (naturkapital). Hur kan Borås Stad skapa ekonomiska incitament och styrmedel som syftar till att bidra till en hållbar utveckling lokalt och globalt?
Det är också viktigt att analysera den ekonomiska tillväxten i relation till dess innehåll: alltså hur produktionssystemen nyttjar ändliga och förnyelsebara naturresurser samt utsläp av avfall/gifter till naturen och de naturliga reninssystemen. Att utvecklingsländerna kan behöva växla ned sin ekonomi för att ge utvecklingsländerna utrymme att växa betonades redan i Bruntdlandrapporten (WCED, 1987); alternativt blir industriländerna tvungna att högre grad skifta det ekonomiska systemet till att producera fler tjänster och kunskap (ibid, §32; §35). Näringslivet är en viktig part i arbetet mot en hållbar utveckling.


Sammanfattning
Det kommer att krävas mycket kreativt arbete; framtagning av nya metoder; etablering av ny kunskap och tvärsektoriellt samarbete för att konkretisera visionen om den hållbara Borås. Det handlar inte minst om att etablera uppföljningsbara nyckeltal och indikatorer och definiera de hållbarhetsutmaningar som Borås står inför. Vi står inför lokala och globala utmaningar, som kan vara unika eller delas av andra städer i Sverige. Det globala perspektivet bör stärkas i det strategiska arbetet och kopplas till de faktiska utmaningar som våra samhällen står inför. Det bör också skapas fler “Hur-gör-vi-satser” för respektive startegiska målområde utifrån de hållbarhetsutmaningar som föreligger.
Det är också viktigt att visionen verkligen betonar det faktum att visionen handlar om att skapa ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Borås; En strategisk alians där kommuninvånare, staden och näringslivet  arbetar för beteendeförändringar och sociala, teknologiska och ekonomiska innovationer som möjligör paradoxen att hållbarhet och utveckling går ”hand i hand”. De respektive hållbarhetssfärerna är sammanlänkade och många olika målkonflikter kan uppstå när konkretiseringsarbetet börjar utifrån visionen; dessa målkonflikter måste lösas på ett transparent sätt och förankras genom delaktighet och förhandling. Vi får inte heller vara rädda för att ta hjälp av forskning och de resurser och kompetenser som finns på universitet, myndigheter och expertorganisationer.
Hållbar utveckling kan ses som en social lärandeprocess som måste hållas ständigt aktuell och levande. Vi måste etablera organisationsformer och metoder som håller denna process levande och ständigt aktiv utifrån riktlinjer från “good governance” och adaptiv förvaltning. Det är nödvändigt att utveckla metoder och riktlinjer för god fysisk planering som syftar till att skapa det hållbara Borås. Hållbar stadsplanering handlar om att etablera gröna urbanistiska principer som bidrar till en långsiktigt hållbar och levande stad: överbrygga sociala, ekonomiska och fysiska barriärer och därgenom  tillgängliggöra resurser för stadens invånare; etablera goda urbana kvalitéer; utgå från lokal kunskap och hur staden fungerar socialt, fysiskt och ekonomiskt; bidra till energi- och resurssnål livsstil och bygga på inflytande och delaktighet från lokalsamhället.
En nyckelförutsättning för ”hållbar utveckling” är just delaktighet. Hållbarhetsforskningen lyfter ständigt fram bristen på reell delaktighet och inflytande som ett av de viktigaste hindren för att kunna nå en hållbar utveckling. Legitimitetet för operativa beslut när invånarna och samhällets olika aktörer själva varit med och förhandlat fram visioner, samhällsmål och strategierna för att nå dit, ökar markant när invånarna har inflytande över utvecklingen (Sidaway 2005). Delaktigheten syftar även till att inkludera lokal kunskap och erfarenhet i stadsplaneringsprocessen. Det handlar om att inkludera vad ”invånarna […] värdesätter i livet och varför” enligt Jane Jacobs och att respektera hur städerna fungerar i grunden (Jacobs:436). En hållbar stadsutveckling förutsätter att alla människor får utrymme och möjlighet att sätta sin prägel på staden samtidigt som så många samhällsaktörer framgent arbetar för att nå visionen om ett hållbart borås till 2025.


Konkreta ändringsförslag och synpunkter

Allmänna synpunkter:

§1. Den gamla strategin (2002) hade en nulägesanalys och ett antal problemformuleringar att utgå ifrån. Detta saknas i nuvarande strategin.

§2. Viktigt att alla synpunkter och inspel från politiker, allmänhet, elever, tjänstemän, föreningar och näringsliv samlas i en samlad dokumentation. Det hade varit önskvärt med en bokutgivning. Dokumentationen är ett tidsdokument för eftervärlden men kan framförallt tjäna som ett uppslag för kreativa idéer och tankar kring hur staden kan utvecklas och se ut.

§3. Visionen måste hållas levande. Hållbar utveckling är en ständigt pågående process. Omvärlden samhället förändras. Denna process måste formaliseras och institutionaliseras på något sätt så att visionen ständigt kan justeras alternativt strategierna och dess innehåll utifrån förändandre förutsättningar eller förändad/ny kunskap och/eller teknologiska landvinningar. Denna organisation och arbetssätt måste hålla över mandatperioderna.

§4. Skapa en långsiktig organisation som kan tackla de utmaningar och målkonflikter som hållbar utveckling kräver. Denna organisation måste hålla över mandatperioderna och i någon form öven inkludera representanter från civilsamhället för att kunna få ökad legitimitet.

§5. Skapa en hemsida där pågående hållbarhetsprojekt presenteras; Det kan också finnas presentation kring kreativa sociala eller ekonomiska innovationer som syftar till att möta hållbarhetsutmaningar i staden. Sidan kan också fungera som en kanal in till kommunen gällande visionen och de utmaningar som vi står inför. Det skulle vara intressant att presentera stadens tillstånd (ex: data från miljöbarometern, globala och lokala trender, andra sociala och ekonomiska nyckeltal osv.). För ett exemplemplarisk arbete kring detta se “The Boston Indicators Projekt”. http://www.bostonindicators.org/Indicators2008/

§6. Staden måste ta fram nya verktyg och modeller för att kunna analysera sociala, ekonomiska och ekologiska tillstånd och relationer. Ex: hållbarhetskonsekvensbeskrivningar, hållbarhetsbokslut, ekonomiska analysmetoder som LM3, ekonomisk miljövärdering, eller flödesanalyser och modeller/verktyg för hållbar stadsplanering.

§7. Det måste tas fram nya nyckeltal och statistiska mått som är uppföljningsbara som mäter “hållbarhetstillståndet” i stort men också “integrerade nyckeltal” för de respektive sfärerna socialt, ekonomiskt och ekologiskt. För en mycket initierad genomgång av olika nyckeltal och indikatorer för hållbarhetsarbetet, se: Ness et al. (2006)

§8. Att visionen syftar till ett hållbart Borås bör göras tydligare i inledningstexten. Exempelvis bör även ordningen i ingressen bytas så att meningen börjar med “Vi arbetar för en hållbar...”.

§9. Den ekologiska dimensionen bör få ett eget strategiskt område där även energifrågorna (område 9) tillhör.



Ändringsförslag - Vision:

§10. Det framtida önskevärda tillståndet (om ett hållbart borås) bör göras tydligare i texten utifrån de muntliga och skriftliga inspel som har kommit in till visionen. Det är svårt att få en “känsla” för ett annorlunda Borås så som visionen gestaltas idag. Då finns även risken att visionen inte bär på den förändringskraft som en effektiv och fungerande vision skall ha.


§11. Viktigt att det textila klustret som aviseras i visionen bidrar till en hållbar utveckling. Idag är den textila industrikomplexet en av de mest miljöbelastande och hälsoskadliga sektorerna i välden. Meningen bör formuleras på ett sådant sätt att hållbarhetsperspektivet framhävs.

§12. Meningen på sidan 4: “Invånarna tar aktiv del i stadsplaneringen för att vi skall få en stad där det är enkelt att umgås och vara tillsammans” är något oklar i sin praktiska inebörd och snävar in delaktighetsdefinitionen alldeles för mycket. Invånare bör ta aktiv del i stadsplaneringen av flera olika anledningar. Meningen borde lyda: “Invånarna tar aktiv del i stadsplaneringen för att vi skall få en socialt hållbar stad som utgår från invånarnas behov och önskningar. Alla invånare skall känna sig delaktiga i hur stadens utvecklas”.


Ändringsförslag - Strategiområde 1

§13. Satsen “Varför?”: För att betona sammanlänkningen av den ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionen bör man ändra meningen “I möten med andra utvecklas vi och får nya insikter” till “I möten med andra utvecklas vi och får nya insikter samt förståelse för hur våra liv påverkar andras”. Eller någon liknande formulering.

§14. I stycket “Hur gör vi?” bör tilläggas:
§14a “Vi vill ha en dialog med stadens invånare, näringsliv och organisationer för att öka medvetenheten och motivationen att gemensamt verka för en livskraftig och långsiktigt hållbar stad.”


Ändringsförslag - Strategiområde 2

§15. Satsen Varför?: För att betona intergenerationsperspektivet i hållbarhetsarbetet bör meningen “Om fler tar ansvar för barns och ungas uppväxt och lärande skapas bra förutsättningar för barn och unga att utvecklas till självständiga och ansvarsfulla vuxna” ändras till “Om fler tar ansvar för barns och ungas uppväxt och lärande skapas bra
förutsättningar för barn och unga att utvecklas till självständiga och ansvarsfulla vuxna som i sin tur kan lämna över ansvaret och kunskapen till nästa generation”

§16. I stycket “Hur gör vi?” bör tilläggas:
§15a “Vi vill verka för att barn och unga får en förståelse för hur vi kan leva i samklang med varandra och med hänsyn till naturens förutsättningar.”


Ändringsförslag - Strategiområde 3

§17. Satsen “Varför?”: Samverkan mellan näringsliv, akademi och kommunen syftar även till att nå visionen om hållbar utveckling. Det är ett viktigt perspektiv som inte får gå förlorad! Därför föreslås en förändrings av “Varför-satsen” till “Borås Stads tillväxt förutsätter ökat företagande samtidigt som staden bidrar till den långsiktiga hållbarheten. Samverkan mellan dicipliner skapar nya möjliga utvecklingsområden och tekniska innovationer som kan bidra till en hållbar framtid.”

§18. I stycket “Hur gör vi?” bör tilläggas:
§18a “Vi vill erbjuda attraktiva lokaler med olika prisnivåer för att kunna stimulera nyföretagande och bidra till en hållbar ekonomi”
§18b “Vi vill tillsammans med högskolan och näringslivet stimulera till sociala och tekniska innovationer som    syftar till att möta hållbarhetsutmaningar”
§18c “Vi vill verka för ansvarsfullt företagande och entreprenörskap som tar socialt- och miljömässigt ansvar”

Ändringsförslag - Strategiområde 4

§19. Satsen “Vilken är vår vision?”: Lägg till  meningen“Borås är känt som en grön evenemangstad” i slutet på stycket för att poängtera den ekologiska dimensionen.

§20. I stycket “Hur gör vi?” bör tilläggas:
§20a “Vi vill bygga vidare på Borås gröna varumärke och erbjuda gröna event.”
§20b “Vi vill att besökarna lätt ska kunna resa och bo grönt och hållbart i samband med eventen.”

Ändringsförslag - Strategiområde 5

§21. I stycket “Hur gör vi?”:

§21a Lägg till meningen “med hållbara kommunikationsmedel” till sista (7:e) satsen.

Ändringsförslag - Strategiområde 6

§22. Satsen “Vilken är vår vision?”: Långsiktigt hållbara boenden kräver mer än “bostadsplanering”. Skall man skapa långsiktigt hållbar stad krävs aktiv urbanism och holistisk hållbar stadsplanering. Ändra därför sista meningen i stycket från “All bostadsplanering utgår från ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet” till “All stads- och bostadsplanering utgår från ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet”

§23. I stycket “Hur gör vi?”:

§23a Ändra 3:e satsen till “Vi vill verka för ett ekologiskt och ekonomiskt byggande med en
minimerad förbrukning av vatten och energi, en medveten avfallshantering samt materialval som inte innehåller ämnen som skadar hälsa eller miljön”


§23b För att betona att det även är andra stadsdelar som behöver bli långsiktig hållbara ändra 4:e satsen till “Vi vill göra våra stadsdelar till långsiktigt hållbara. Vi vill etablera Nedre Norrby som ett pilotprojekt för hållbara stadsdelar”.

Ändringsförslag - Strategiområde 7

§24. I stycket “Hur gör vi?” bör tilläggas:
§24a “Vi vill verka för öppna landskap och för lokal matproduktion som främjar biologisk mångfald och minskar transportbehoven.”

§24b “Vi vill bevara kontinuiteten hos den levande landsbygden med dess arter, ekosystemtjänster, kulturhistoria, friluftsliv, landskapsbild och trivselvärden genom att skapa delaktighet, gemenskap och samarbete mellan olika aktörer för brukande och skötsel av odlingslandskapet.“

§24b “Vi vill lyfta fram det textila arvet och göra satsningar på industriturism i orter där industrin vuxit fram”

Ändringsförslag - Strategiområde 9

§25 Det bör skapas ett nytt bredare målområde som betonar det ekologiska perspektivet kopplat till en långsiktig hållbar stad där även energifrågorna inkluderas. Perspektivet skall handla om hur vi når “ekologisk hållbar utveckling” genom “ekologisk hållbarhet”. Detta målområde bör inkludera ett antal perspektiv: (1) energi; (2) naturresurser; (3) kemikalier-/ och gifter; (4) hållbar konsumtion. Det nya målområdet bör betona det faktum att den sociala utvecklingen skall ske inom ramen för de ekologiska begränsningarna. Det handlar alltså om att hushålla med knappa naturresurser som material, råvaror, vatten, mark och energi genom att bygga sociala och ekonomiska incitament och en hållbar fysisk stadsstruktur som bidrar till hållbarheten.


Referenser
Daly, Herman E. (1994) “Operationalizing Sustainable Development by Investing in Natural Capital’. i AnnMari Jansson et al (eds) “Investing in Natural Capital: The Ecological Economics Approach to Sustainability”. Washington DC. Island Press.

Dempsey, N. et al. (2009). “The Social Dimension of Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability”. Sustainable Development .

Harris, M. Jonathan (2003) “Sustainability and Sustainable Development”. International Society for Ecological Economics.

Jacobs, Jane (2004) ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”. Daidalos AB, Göteborg

Littig, B., Greissler, E. (2005) “Social sustainability: a catchword between political pragmatism and social theory”. International Journal Sustainable Development. Vol. 8, Nos. 1/2

Ness, B., Urbel-Piirsalu, E., Anderberg, S., Olsson, L (2006) “Categorising tools for sustainability assessment”. Ecological Economics 60 (2007), s. 498-508

Sidaway, Roger (2005) ”Resolving environmental disputes: from conflict to consensus”. Earthscan, UK.

WCED (1987) World Commission on Environment and Development: Our Common Future. Oxford.

2012-04-11

Industiell symbios - effektiv resursutnyttjande


Industriell ekologi (IE) är en gren inom miljöteknik där det industriella systemet och dess miljöpåverkan studeras ur ett helhetsperspektiv. Den bärande punkten inom industriell ekologi är att vända miljöproblem till affärsmöjligheter genom systemlösningar som nyttjar befintliga teknologiska eller bioekologiska resurser på ett effektivt sätt. IE syftar till att utveckla det industriella systemet till att verka mer som ett naturligt kretslopp.
Industriell symbios (IS) som är den undergren till industriell ekologi, handlar om att koppla samman olika energi- och materiaflöden mellan industrier eller produktionsanläggningar för att nyttja resurser på ett effektivt sätt. Ett vanligt förekommande exempel på IS är att ett företag nyttiggör ett överskott av energi eller en restprodukt från ett annat, ofta närliggande företag.
 IS handlar alltså om att skapa samverkan mellan olika aktörer för att uppnå ett gemensamt ekonomisk och/eller miljömässigt nytta. Genom IS kan material- och energiflöden slutas eller optimeras exempelvis genom systemlösningar där ena industrins avfall kan bli råmaterial för en annan industri.
I Linköping utreder man möjligheten att skapa en resurseffektiv systemlösning där miljöprestandan för Tekniska Verken förbättras samtidigt som spillvärme, koldioxid och biogödsel (från rötningsprocessen) används för att (när)producera mat tillsammans med lokala företag (Andersson 2010). Även Norrköping utreder frågan tillsammans med intressenter från näringslivet. Det finns i dagsläget några få aktörer i Sverige som använder sig av industriell symbios (IS) för att producera mat. Tomater som drivs upp i växthus som är olje- eller naturgasuppvärmda beräknas ha den största klimatpåverkan av alla grönsaker som vi äter. Därför är tomatodlingar extra intressanta i sammanhanget.
Sveriges näst största tomatodling heter Elleholms tomatodling AB och är ett familjeägt Blekingeföretag med ett 20-tal anställda. Odlingen sker i ett växthus som är 2.55 hektar stort och som värms upp med överskottsvärmen från massabruket Södra Cell. Växthuset har ett maximalt effektbehov på 6.6 MW under årets kallaste dagar och kräver årligen 7500 MWh från industrin (ibid). För att ytterligare öka produktionstakten i anläggningen sprutas koldioxid (överskott) från en annan närliggande industri industri in i växthuset. Växthuset producerar 1.350.000 kg tomater per år (cirka 100.000 tomater per dag).
. Tomater som produceras i växthus som nyttjar industriella överskottsresurser kan ha uppemot 80 gånger mindre klimatpåverkan än tomater odlade i konventionella växthus (Andersson 2010). En genomsnittlig odling i Sverige bidrar med 0.941 kg koldioxidekvivalenter per kg tomater; biobränsledriven tomatproduktion bidrar med 0,446 kg CO2-ekv; produktion som drivs av fossila bränslen bidrar med 2,381 kg CO2-ekv; Elleholms tomatodling 0,053 kg CO2-ekv och industriell symbios för Tekniska verken i Linköping beräknas bidra med 0,012 kg CO2-ekv/kg tomater (Andersson 2010:56).
Det finns således stora miljö- och klimatvinster att göra med industriell symbios, samtidigt som miljöprestandan för industrierna ökar tack vare att spillenergi och andra slags biprodukter nyttjas på ett effektivt sätt. Motionären tror att det finns utrymme för lösningar som bygger på industriell symbios i Borås. Staden bedriver storskalig fjärrvärme- och biogasproduktion som genererar restprodukter som går att nyttja för olika ändamål.

Därför föreslår miljöpartiet de Gröna:

Att kommunfullmäktige rekommenderar att Borås Miljö och Energi AB undersöker tillsammans andra berörda aktörer och förvaltningar förutsättningen för industriell symbios (IS) och realistiska tillämpningar tillsammans med näringslivet och adekvata organisationer.


Referenser

Andersson, Stina (2010) “Resurseffektivare energi- och växthusföretag genom industriell symbios”. Linköpings Universitet.

2012-02-21

Vegetarisk matdag


Förslaget att införa en vegetarisk skolmåltid i veckan har bland annat i Borås lett till en något märklig debatt. Det är en diskussion som både berör och provocerar. Givet det vi empiriskt vet om den storskaliga köttproduktionens negativa påverkan på miljön och klimatet, kunde detta beslut varit ett pragmatiskt steg i rätt riktning mot ett hållbarare samhälle. Ett samhälle som idag står inför flera svårlösta utmaningar. Det känns idag något trivialt att nämna den globala uppvärmningen och miljöförstöringen. Två frågor med högst kännbara konsekvenser för våra samhällen.
Beslutsfattare har två underbyggda faktum att ta hänsyn till när vi genom våra beslut söker bidra till ett hållbarare samhälle: (1) storskalig köttproduktion givet de teknologier och metoder som används idag har en negativ miljö och klimatpåverkan; (2) köttkonsumtionen har ökat mycket kraftigt per person och år sedan 1980-talet. Det är de två effekterna tillsammans som utgör problemets kärna.
Diskussionen förvandlades märkligt nog till en debatt om att “demonisera köttet” och “socialistiskt tvång”. Dessutom tar sig diskussionen ofta karaktären av “antigen eller” resonemang. Förslaget är inte att vara tänkt att lösa alla våra problem som rör kosthållning och/eller miljö- och klimatproblem. Förslaget syftar i sin enkelhet att minska köttkonsumtionen något. En måltid i veckan. Ett litet steg, men i rätt riktning givet de utmaningar vi står inför. Må hända är det ett litet steg som får marginella effekter på de problemet vi söker att mildra. Men ett litet steg är bättre än inget steg alls.
En vegetarisk måltid i veckan har också en symbolisk laddning. Den kopplar pedagogiskt samman matens ursprung och matproduktionens påverkan i en tid av urbanisering och globala varuflöden. Det kan också få fler människor att reflektera över sina matvanor kopplat till matens ursprung och produktion. Förslaget har pedagogiska poänger och för inte minst upp den viktiga kostfrågan på dagordningen.
Det är naturligtvis så att vi beslutsfattare måste jobba med en mångfald av åtgärder som rör maten och kosthållningen. Det ena beslutet behöver inte utesluta det andra. Att minska på köttkonsumtionen är lika viktigt som exempelvis att komma tillrätta med att vi slänger runt en tredjedel av maten på tallriken. Onödig stort resursslöseri med knappa resurser - både ekonomiska och ekologiska.
Att de politiska blocken i Borås har målat in sig i var sin ringhörna ser jag som ett politiskt misslyckande. Budskapet borde, såhär i efterhand, varit mer positivt formulerat och förslaget genuint förankrat i de politiska församlingarna. Okunskap går alltid att bota med rationella resonemang och fakta. Politisk prestige däremot, kan döda de mest vällovliga besluten. Vi får komma ihåg vad frågan i grunden handlar om. Vår gemensamma framtid.
Och jag glömde nämna. Jag är köttätare. Konstigt nog ger detta faktum i många församlingar ett större legitimitet i diskussionen. (Publicerat i Borås Tidning för några veckor sedan) Debatt: BT1, BT2, BT3, BT4, TV4)

2012-01-24

Stadsodling för ett hållbarare Borås


1. Sammanfattning
Miljöpartiet de Gröna föreslår att Borås Stad skall utreda och peka ut platser som är lämpliga för stadsodlning samt att Borås stad skall förhålla sig positiv till initiativ från privatpersoner, företag och föreningar som vill etablera stadsodlingar i Borås. Vi menar dessutom att stadsodlingsperspektivet borde inkluderas tidigt i planeringssammanhang. Den urbana odlingen är en viktig strategi för att skapa hållbara städer.


2. Bakgrund
2.1. Inledning
Stadsodling kan beskrivas som en odling inom eller strax utanför stadens gränser. Stadsodling i sig är inget nytt fenomen utan har funnits i olika former så länge människan har varit bofast. Tidigare har matproduktionen stått i fokus men med tiden har man upptäckt även sociala och kulturella fördelar med odlingsformen. Över 800 miljoner människor världen över ägnar sig åt stadsodling. Mellan tio och femton procent av jordens matproduktion kommer från urban odling (Mougeot 2006). FN:s livsmedelsorgan FAO räknar med att i framtiden kommer städerna behöva producera en större andel av födan lokalt.
Enligt Pinderhughes (2004) finns det ett antal orsaker till varför man väljer stadsodling: (1) egen odling av mat är absolut nödvändighet för matförsörjningen vilket är ett vanligt förekommande skäl i Afrika, Asien och Sydamerika; (2) Självförsörjning för hushållet som syftar till ett minskat beroendet av marknaden och råvarutillgången; (3) för att dryga ut hushållsbudgeten; (4) som sysselsättning och jobbträning; (5) rekreation och slutligen (6) som kommersiell odling.
Det finns några olika typer av stadsodlingar: (1) Kolonilotter består av odlingsbar mark som arrenderas ut av kommunen och som ibland får bebyggas; (2) Gemensamhetsträdgårdar bygger på principen att en grupp av människor tar obebyggd mark i besittning för odling och/eller för att försköna sin omgivning; (3) Urbana växthus - både vertikala (ex: Plantagon) och konventionella; (4) Takträdgårdar: odling på tak som är integrerad i takkonstruktionen eller utförs i anpassade lådor/kärl; (5) Skolträdgårdar: odlingen integreras i skolans undervisning och knyter på så sätt ihop teori med praktik; (6) Conteinerodling: odling i krukor, lådor, korgar, burkar, plastpåsar och så vidare.
Annika Björklunds (2006) avhandling om svenska stadsjordars historia visar att stadsodling var vanligt förekommande under förindustriell tid i Sverige. Städerna ägde egna jordar som fördelades mellan invånarna och varje familj hade kålgårdar och djurhållning.
I New York, Newark, Boston och Oakland har gemensamhetsträdgårdar blivit så uppskattade av stadens invånare att de utgör ett alternativ till städernas allmänna parksystem. En promenad i en stadsdel blir en upplevelse i olika grönsaker, odlingsmetoder och traditioner från hela världen. Trädgårdarna utgör ett inslag där människor kan få en inblick i hur mat odlas. De bidrar alltså med något även för dem som själva inte direkt deltar i trädgårdsarbetet (Lööw 2010). I närområdet finns stadsodlingar bland annat etablerade i Malmö, Lund och Göteborg.


2.2 Mötesplats
Den sociala hälsan är kopplad till trivsel, trygghet och interaktion med andra människor; Känsla av sammanhang, att man känner att man betyder något och att det man gör känns viktig är några viktiga förutsättningar för välbefinnandet. Stadsodlingar kan fungera som mötesplatser i stadsmiljön. Människor av olika åldrar, bakgrund och ekonomiska förutsättningar samlas kring ett gemensamt intresse, hjälps åt och byter erfarenhet och kunskap.
Erfarenheter från hela världen har visat att stadsodling har många positiva sociala effekter: (1) stärkt “vi känsla”; (2) ökad känsla av identitet och samhörighet; (3)  större socialt ansvar för området man verkar i vilket också har lett till minskad skadegörelse och nedskräpning; (4) trädgårdarna har också varit ett medel för integration av grupper som ofta diskriminerats i staden, som exempelvis kvinnor, etniska minoriteter och äldre (Viljoen 2005:57-84; Halweil & Niewenberg 2006; Armstrong 2000; Lööw 2010). Stadsodlingar mellan bostadshusen eller stadsdelar kan fungera som effektiva bryggor som kopplar samman människor och minskar segregeringen i stadsmiljön. I ett vidare perspektiv har det betydelse för en socialt hållbar utveckling.


2.3 Folkhälsa
Förutom den fysiska hälsan påverkas även den psykiska hälsan positivt när folk odlar och/eller kommer i kontakt med grönska. Det har visat sig att trädgårdsarbete minskar stress, sänker blodtrycket och har en läkande effekt (Nalweil & Niewenberg 2006:53). Grahn & Stigsdotter (2003) genomförde en studie som visade att ju oftare personer besökte ett grönområde desto mer sällan kände de stress eller erfor stressrelaterade sjukdomar. Studien visade också att avståndet till ett grönområde påverkar hur ofta man besöker det. Ju längre avstånd desto mer sällan blir det besökt. Att ha många tillgängliga, gröna miljöer i staden blir därför viktigt för invånarnas hälsa och välbefinnande. Studier gjorda bland boende i lägenheter, har visat att utsikt med naturinslag bidrog till att de boende kände sig mer till freds med sitt bostadsområde samt att det på olika sätt bidrog till en känsla av välbefinnande (Lööw 2010).
Som Lööw (2010) påpekar bidrar urban odling även till människors trivsel och känsla av tillhörighet till den plats de bor på, vilket i sin tur är viktigt för ett psykiskt välmående.  


2.4 Kunskap
Borås är helt beroende av ett försörjande landsbygd, fungerande ekosystemstjänster och en global marknad för att kunna förse sina invånare med mat, fibrer och råvaror. Idag bor mer än hälften av jordens befolkning i städer. Denna omständighet bidrar i många fall till det stora geografiska och “kunskapsmässiga” avståndet mellan råvaran och slutanvändaren. Barthel et. al. (2010) menar att odling i det urbana landskapet kan vara ett viktigt bidrag till att öka medvetenheten om ekologiska samband och kretslopp. Forskarna (ibid) menar dessutom att odlingspraktiken genom att exponeras för de urbana aktörerna även skapar ett ökat allmänt medvetande kring miljö- och klimatfrågorna.
Den praktiska odlingskunskapen var länge ett vanligt inslag i skolväsendet. Enligt den svenska folkskolestadgan från 1842 skulle eleverna lära sig att odla. Även läroplanen från 1919 tog upp odling. Målet var att elevernas kunskap om trädgårdsskötsel skulle skapa en kärlek till naturen. Följden var att de flesta skolor i början av förra seklet hade en egen skolträdgård. Under 60-talet försvann skolträdgårdarna. Bättre tider innebar att odling inte längre behövdes och ämnet togs bort ut läroplanen (Asp 2009). På senare år har många skolor som anslutit sig till “Grön Flagg” åter uppmärksammat odlingens pedagogiska potential (exempevis Sörmarksgårdens förskola i Borås).
Malmö stad driver projektet “Gröna Skolgårdar” som syftar till öka elevernas praktiska och teoretiska kunnande i odlingsfrågor, men även att skapa grönare och mer attraktiva skolgårdar. Att se plantan växa, blomma och sätta frukt tack vare individens insats kan ge individen ökad tro på sig själv och sina kunskaper (Kaplan & Kaplan, 2005).
Bristen på kunskap kan vara ett hinder för många att börja med stadsodling. I bland annat Beijing erbjuds alla som vill börja med odling men som saknar kunskap och erfarenhet utbildning i frågorna (Halweil & Niewenberg 2006). Det vore därför önskvärt att kommunen tar fram informationsmaterial och utser kontaktpersoner i odlingsfrågor.


2.5 Stadsutveckling
Människor trivs i spännande och blandade stadsmiljöer. Etablerad stadsodling kan bidra till spännande stadsmiljöer och kontrastera mot vanligt förekommande ensidiga monokulturer. Stadsodling på tak, eller gröna tak och väggar kan ytterligare bidra estetiskt och arkitekturmässigt till stadsmiljön men framför allt syfta till en ökad hushållning med odlingsbar “mark” och knappa resurser. Hustak är en resurs som sällan tas tillvara på i städerna. De så kallade “gröna taken” kan både bidra till att minska dagvattenflöden uppemot 70 procent samt reducera energiförbrukningen i byggnaden under sommartid.
Människor förväntar sig inte stadsodling eller liknande aktiviteter i staden vilket skapar en visuell och tankemässig brygga mellan natur och kultur, eller stad och landsbygd. Arkitekten Jan Gehl (2001) argumentetrar i boken “Life between Buildings” för att det framför allt är människornas aktiviteter som bidrar till att göra stadens platser intressanta. Stadsodling bidrar till att människor rör sig i områden och platser där rörelse och liv annars inte hade förekommit vilket då kan sägas bidra till att göra staden mer spännande och trivsam att vistas i.


2.6 Ekologi
Stadsodling kan bidra till att öka den biologiska mångfalden i staden. Odlinarna kan framför allt fungera som biologiska buffertzoner eller ekologiska bryggor mellan olika grönområden och därmed bidra positivt till den biologiska infrastrukturen. Blommande växter kan dessutom vara viktiga resurser för pollinatörer. Det finns storstäder där man föder upp bin i stadsmiljön, exempelvis på tak (Halweil & Niewenberg 2006). Bin är effektiva pollinatörer och bidrar med ökad produktivitet i fruktparker och stadsodlingar. I London fanns det (2006) över 5000 registrerade biodlare (ibid).

2.7 Hållbar Utveckling
För att kunna nå ett långsiktigt hållbart Borås, skall staden utformas, planeras och utvecklas utifrån ett helhetsperspektiv, där de sociala, ekologiska och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling är väl tillgodosedda och integrerade. I förordningen om Hållbara Städer (SFS 2008:1407) 3 § betonas vikten av att politiska åtgärder ”skall bidra till att skapa […] attraktiva och ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara stadsmiljöer”. Långsiktigt hushållande med naturresurser och ekosystem, demokratiska styrelseformer, social rättvisa, fungerande sociala nätverk, delaktighet, respekt för mänskliga rättigheter, god hälsa och jämlikhet är alla nyckelförutsättningar för en hållbar utveckling. I ett pressmeddelande den 28:e september 2010 lyfte FN:s livsmedelsorgan FAO fram den urbana odlingen som en viktig strategi för att skapa hållbara städer.
Urban odling kan ses som en strategi som berör alla hållbarhetsaspekter med tonvikten på den sociala hållbarheten. I flera länder runt om i världen odlas grönsaker i staden vilket framför allt syftar till en ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I Sverige handlar stadsodlingen snarare om att bidra till en social hållbarhet genom sina rekreativa värden och den initiativrikedom, kreativitet och de möten mellan människor som odlingar bidrar till.

3. Yrkande
Därför föreslår miljöpartiet de Gröna:
Att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad ställer sig generellt positiv till initiativ från privatpersoner, företag eller föreningar som vill etablera stadsodling

Att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad inkorporerar stadsodlingsperspektivet i stadsplaneringssammanhang

Att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad skall utreda möjligheterna till stadsodling och peka ut lämpliga områden i samarbete med de kommunala bostadsbolagen

Att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad skall utreda möjligheterna till stadsodling på tak för befintliga hus eller nybyggnationer

Att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad skall ta fram informationsmaterial om stadsodling samt utse en eller flera kontaktpersoner i frågan



4. Referenser
Armstrong, Donna (2000) “A survey of Community Gardens in Upstate New York: Implications for Health Promotions and Community Development”. Health and Place, vol 6, no 4 (2000), s. 319-27

Asp, Hanna (2009) “Hållbar utveckling genom stadsodling”. Institutionen för stad och Land: Landskapsarkitektur. Uppsala.

Barthel S, Folke C, and Colding J. (2010) “Social-ecological memory in urban gardens - retaining the capacity for management of ecosystem services”. Global Environmental Change

Björk, Camilla & Eklund, Anna (2007) “Urban agriculture i den hållbara staden - en fältstudie i
Managua”. SLU

Björklund, Annika. (2006) “Stadsodling, livsmedelsförsörjning och bebyggelseexpansion. Om
stadsjordarnas betydelse i svenska städer från medeltiden till idag”. Avhandling

Grahn, P. & Stigsdotter, U. (2003). Landscape planning and stress. Urban Forestry & Urban Greening. Vol 2, pp 1-8.

Halweil, B., Nierenberg, D. (2007) “Farming The Cities”. Starke, L.  (red). “State of The World - Our Urban Future”.  A Wordwatch Insitute Report on Progress Toward a Sustainable Society. W.W. Norton & Co. London.

Kaplan, R. & Kaplan, S . (2005). “Preference, Restoration, and Meaningful Action in the Context of Nearby Nature. In: Barlett, P. Urban Place. Reconnecting with the Natural World”. Massachusettes Insitute of Technology. Massachusetts: The MIT Press.

Lööw, Johanna (2010) “ODLA I STADEN FÖR VÄLBEFINNANDE - Om Sevedsbornas upplevelser av Barn i Stans odlingsprojekt”. Landskapsarkitektprogrammet, Alnarp. SLU.


Mougeot, Luc J.A. (2006) “Growing better cities”. Ottawa: International Development Research Centre.

Starke, L. (eds) et al. (2007) ”2007 State of the World – Our Urban Future”. A Wordwatch Insitute Report on Progress Toward a Sustainable Society. W.W. Norton & Company. New York.

Pinderhughes, R. (2004) “Alternative Urban Futures. Planning for sustainable development in Cities throughout the World”. Lanham: Rowman & Littlefield.

Viljoen, A., (red), Bohn, K:, Howe, J. (2005) “CPULs Continuous Productive Urban Landscapes: Designing Urban Agriculture for Sustainable Cities”. Elsewier, Oxford.